Three Of A Kind <3

sensommar, augusti har inte hunnit ta slut och september har inte hunnit ta vid. det har varit festival i malmö men inuti mig står allt stilla, jag håller i händer och dansar på dansbanan i parken, jag dricker cider och öl på uteserveringar och tror att jag har hittat någonting men egentligen är allting tidsfördriv.
det var länge sedan någon kändes på riktigt, så länge sedan att jag har slutat leta på allvar. det blir fram och tillbaka, nytt och gammalt, jag slutar skriva och konstaterar att sagor bara är sagor. som balsam för själen och tigerbalsam på ett myggbett, kortvarig lycka och allt det där man kan känna en söndagskväll i solskenet. månaderna rinner alltid iväg och löven tappar sitt klorofyll, staden blir orange och brinner för att sedan tappa allt och bli isande vit. sen töar det i evigheter och blir aprilväder.

du hörde av dig någon gång i slutet av augusti, fast man kan nog inte säga att en främling hör av sig. jag visste inte ens att du existerade förrän du skrev till mig. men det kändes som om jag kände dig ifrån förr.
augusti blev september, malmö började brinna i röda toner och jag föll någonstans samtidigt som löven.
jag satt uppe till halv fem på morgonen och stirrade på en skärm, cirkusen i min mage var vaken långt efter sin stängningstid men just då spelade ingenting någon roll när du log.

varje kväll tror jag att jag ska gå i tusen bitar eller att hjärtat ska pirra i sönder, som nypoppade popcorn och kramsnö, som glasyr på konditori och rådjur av porslin. om elva dagar är hon här, men hon säger 7 + 4 för att det låter mindre. hon gillar när jag mm:ar tyst i luren; när jag viskar och suckar - hon säger : "det är så vardagligt, det låter som om att du är här då"

du fick det att kännas som om man skulle kunna springa hur långt som helst.

den tredje oktober, jag står på en flygplats klockan tio på förmiddagen och letar efter dina ögon. jag vet inte vad jag letar efter för jag har aldrig sett dig i verkligheten, jag jämför näsryggar, hjärtat stannar för varje blondin som försvinner förbi mig. jag hör inte utropen för trumman i mitt bröst.
jag kommer alltid att minnas hur du rundade hörnan, hur du började le precis innan du gick igenom glasdörrarna.
man kan titta på fotografier i år, minnas födelsemärken och allt annat som syns i 2D. men det blir aldrig på riktigt förrän hon går mot dig och du får tunnelseende.
du luktar frukt när jag kramar om dig, blossande kinder och du vågar inte titta rakt in i mina ögon. din blick svävar på allt annat, på bänkarna i väntsalen, rullbandet, en tysk turist, avgångstavlan.
på flygbussen lägger jag min hand på din, du tittar upp, jag kramar dina fingrar, pussar dig på pannan och försöker komma på något att säga men allt låter tråkigt och trist.
när vi stiger av bussen utanför min lägenhet har du fått en vägbeskrivning över hela stan.