uppdatering
så vad har hänt på sistone i mitt liv?
jag trivs fortfarande lika bra på mitt jobb, jag älskar det. det är inte jobbigt att stiga upp, timmarna flyger bort och det går förmodligen inte att ha det bättre.
försöker hinna träffa mina vänner så mycket det går, med allas jobb och partners går det lite sådär. det börjar bli som när man gick i skolan och inte heller hade så mycket tid, men då får man bara skärpa sig.
jag och elin firar ett år om 22 dagar, fast det där är bara datum. vi har känt varandra mycket längre än så..
hade någon sagt till mig för ett år sedan att vi fortfarande skulle ha varandra nu hade jag både blivit chockad och lycklig. jag har aldrig känt mig så älskad av någon förut, gränslöst. aldrig känt att någon skulle kunna slänga sig framför en buss för mig, springa igenom eld. det är en underbar känsla, såsom läskig. man lär känna varandra mer och mer för varje dag, man har sina ups and downs. men om man fortfarande vänder sig om och tittar på henne/honom en extra gång när man har sagt hejdå, om man saknar henne/honom så man håller på att dö samtidigt som man inser att man sågs för bara en dag sen, om man rasar inombords bara av tanken att lämna henne/honom.. då är det verkligen på riktigt.
det får gå något år, vi kan flytta ihop, vi behöver aldrig säga hejdå.. om bara för ett par timmar. aldrig har det känt så nära med någon alls. är man så omöjlig som jag är, plus och minus och varm och kall. när man hittar någon som kan hantera en, en som inte jagar en utan springer tillsammans bredvid en.. då har man verkligen hittat rätt.
det blev väl lite långt, men jag har söndagsångest och tanken av henne får min ångest att bli mindre.
jag hoppas att ni har haft en underbar helg!
/kim
jag trivs fortfarande lika bra på mitt jobb, jag älskar det. det är inte jobbigt att stiga upp, timmarna flyger bort och det går förmodligen inte att ha det bättre.
försöker hinna träffa mina vänner så mycket det går, med allas jobb och partners går det lite sådär. det börjar bli som när man gick i skolan och inte heller hade så mycket tid, men då får man bara skärpa sig.
jag och elin firar ett år om 22 dagar, fast det där är bara datum. vi har känt varandra mycket längre än så..
hade någon sagt till mig för ett år sedan att vi fortfarande skulle ha varandra nu hade jag både blivit chockad och lycklig. jag har aldrig känt mig så älskad av någon förut, gränslöst. aldrig känt att någon skulle kunna slänga sig framför en buss för mig, springa igenom eld. det är en underbar känsla, såsom läskig. man lär känna varandra mer och mer för varje dag, man har sina ups and downs. men om man fortfarande vänder sig om och tittar på henne/honom en extra gång när man har sagt hejdå, om man saknar henne/honom så man håller på att dö samtidigt som man inser att man sågs för bara en dag sen, om man rasar inombords bara av tanken att lämna henne/honom.. då är det verkligen på riktigt.
det får gå något år, vi kan flytta ihop, vi behöver aldrig säga hejdå.. om bara för ett par timmar. aldrig har det känt så nära med någon alls. är man så omöjlig som jag är, plus och minus och varm och kall. när man hittar någon som kan hantera en, en som inte jagar en utan springer tillsammans bredvid en.. då har man verkligen hittat rätt.
det blev väl lite långt, men jag har söndagsångest och tanken av henne får min ångest att bli mindre.
jag hoppas att ni har haft en underbar helg!
/kim
Kommentarer
Trackback
