Om mindre än 5 timmar :D:D:D

Kan ni förstå att om mindre än 5 timmar återförenas jag med min man!! :D Ord kan inte beskriva lyckan!! Hela jag pirrar och jag kan knappt stå still här hemma!

Allt är städat och klart, det återstår bara att duscha och göra mig iordning...

Älsklingen landar kl 01:00 i natt och jag sa till honom:

What do u want to eat when u come? I can make anything you want baby, only name it <3


Han tänkte efter lite och jag såg framför mig oxfile eller ngt annat svårt...


Han sa efter en stund: I want Subway, only 1 big subway and I will be perfect :D


Haha, ja, alla har vi inte stora pretationer! Älskar så att han är lika enkel som jag! Subway finns tydligen inte där han bor och efter att ha ätit det här i Sverige i Julas blev han fast :) Så Subway it is... Hur sjutton kan man göra en romantisk middag av det? :D

Nu ska jag visa hur riktigt slibbigt romantisk jag är.. Jag älskar att göra små överraskningar och när jag ser älsklingens reaktion är allt värt det! Det kanske är lite för mkt tycker ni... Men vet ni vad, han kommer faktiskt bara en gång första gången hit! Och det ska firas!

Såklart ska älskling ha rosor på flygplatsen.


Sen när vi kommer hem har jag välkomnat honom i dörren:


Jag har förberett en piknik på köksgolvet ala turkiskt. Med levande ljus, champagne, godis, bakelser och ja, just det, Subway :)

 


Skrev lite romantiskt på bordets undersida, vill dock vara lite personlig men ni har säkert fantasi :)

Lite presenter ska älsklingen självklart få:


Sen skrev jag en turkisk-text på kylen som förklarar min kärlek för honom:


Presenterna är bland annat en plånbok med foton på oss och hans familj och ett set nycklar till vårt lilla hem.








Jag har gjort små bakelser med bilder från vår bröllopsdag:



Sen i övrigt har jag prytt hemmet med bilder på hans familj, min familj och oss. Allt för att han ska känna sig som hemma och känna att hans familj är med oss här också...

Nej, nu måste jag ut i duschen!

Ha en UNDERBAR Onsdag, för det ska jag ha! :D

Kram Liza




Snart är det vår tid

Det gör så ont inom mig... Att någons lycka ska vara en annans sorg... Det gör så ont...

Missförstå mig inte, detta är mitt livs lyckligaste dag. Om bara 26timmar återförenas jag med min andra halva, mitt liv, min själv, mitt allt...

Men det gör så ont att se hans familj så ledsen att höra fina fina svärmor gråta och höra hur lillebror inte kan tala för att tårarna faller och hur min make försöker låta glad i all sorg för att jag inte ska gråta. Förlåt att jag tar er son till ett främmande land, till en främmande familj, en främmande kultur och ett främmande hem. Ett ställe ni inte har någon aning om, människor ni aldrig träffat, staden ni aldrig sett...

Jag lovar att ta hand om honom, att se efter honom alltid och att vi ska göra varandra så lyckliga...

Det är så orättvist att någon ska behöva ge upp sitt liv, ge upp allt dom byggt upp och starta från början igen, från noll, för att få leva med kärleken... Jag är så otroligt lycklig för att min make är villig att göra detta, att ge upp sin familj, sina rötter för ett land han inte känner till, vars kultur är så annorlunda mot sin egen. En större gåva finna inte att ge... Här får han starta från inget och kämpa sig fram. Inte ens körkortet som han haft i 5 år är giltigt här. Allt som han byggt upp i sitt liv är glömt och han får göra om allt igen...

Visst är jag rädd, rädd att han inte kommer vara lycklig här, rädd att han kommer sakna sin familj för mycket, rädd att jag inte kan göra honom hel här i ett annat land, ett land vars språk han inte ens kan. Jag är så otroligt rädd att han inte ska känna sig hemma här... men jag ska göra allt jag kan för att ge honom det lilla liv jag har, och all kärlek jag bär inom mig...

Till min fina make, en dag kommer du kunna läsa allt detta:

Tack min fina ängel för att du älskar mig så här mycket. Tack för allt du ger upp för att få dela en vardag med mig, för vår kärleks skull...

Jag ska ge dig mitt liv, mitt allt... Att få se dig varje dag, pussa på dig varje morgon, krama dig varje natt är en dröm som vi kämpat för så länge... Jag älskar dig mer än själva livet... Om du bara visste hur otroligt glad jag är för att få dig hit till mitt liv...

Den 18 Januari gav jag dig mitt liv, min själ, min gårdag, men framför allt, det viktigaste, min morgondag... och den ska jag ge till dig tills livet skiljer oss åt...

 

Kram Liza


RSS 2.0