Kranvarma höstäpplen
Det blev en riktigt höstdag idag, det har regnat i Malmöi exakt 24 timmar.. sinnes.
När det är höstväder så skriver jag, detta skrev jag idag.
Bränt socker i din blick, ett två tre ögonkast, du blåser dina händer varma och lägger halsdukskanten lite längre över näsan. Jag skrattar.
Bara dina ögon är synliga nu, som något färgglatt i en svart och vit film, ett rop i en stumfilm.
Hösten har kommit till malmö och jag välkomnar den med öppna famnar. Sommarlöven brinner upp i oranga toner och när vi går i parken ramlar dom ner i ditt mörka hår.
Du tittar upp på mig, skrattar och ryster på huvudet som en liten hund. För det har jag alltid sagt om dig, ditt hår och dina hundögon. Du kan stanna upp mitt uppe i ett gräl och vifta med dina långa ögonfransar, liksom nästan som om att du lyfter och jag blir såld. Jag stegrar jag ger upp, viftar med en imaginär vit flagga och hittar mellanrummet mellan dina fingrar igen, din mjuka knäveckshud och dina kranvarma äppelkinder. För du vet vad jag menar, hur jag fastnar i svängdörrar med dig och hur vi går i gångar i matbutiker och inte kan sluta pussas. Jag river ner flingpaket och konserverad ananas men det gör ingenting för ingenting smakar så gott som med dig i blodet.
Det är som ett tryck som byggs upp, en tinnitus som höjs i tonart. Jag blev skjuten med hagelgevär första gången jag såg dig och jag slutar aldrig blöda älskling. Ibland känns det som om att jag ska gå itu, i tusentals små bitar. Som om att hjärtat inte klarar mer för nej nu slår det för sista gången men det gör ingenting för isåfall så slår det för dig. Och vad spelar det för roll om jag blir påkörd av ett tåg eller knivskuren mitt på torget påväg hem för är det något som är värt att dö för så är det den rossliga morgonrösten du väcker mig med 09:45 varenda söndagsmorgon.
Så du kanske förstår att det kan komma fyra tsunamis imorgon eller en värmebölja på tisdag men det gör absolut ingenting älskling, för ingen väderrapport kunde förutse stormen i mitt hjärta.
Och det kan bära eller brista, gå isär eller inte gå alls, för om man vaknar en natt och tänker nej nu slår det för sista gången så gör det ingenting för isåfall så slår det för dig.
När det är höstväder så skriver jag, detta skrev jag idag.
Bränt socker i din blick, ett två tre ögonkast, du blåser dina händer varma och lägger halsdukskanten lite längre över näsan. Jag skrattar.
Bara dina ögon är synliga nu, som något färgglatt i en svart och vit film, ett rop i en stumfilm.
Hösten har kommit till malmö och jag välkomnar den med öppna famnar. Sommarlöven brinner upp i oranga toner och när vi går i parken ramlar dom ner i ditt mörka hår.
Du tittar upp på mig, skrattar och ryster på huvudet som en liten hund. För det har jag alltid sagt om dig, ditt hår och dina hundögon. Du kan stanna upp mitt uppe i ett gräl och vifta med dina långa ögonfransar, liksom nästan som om att du lyfter och jag blir såld. Jag stegrar jag ger upp, viftar med en imaginär vit flagga och hittar mellanrummet mellan dina fingrar igen, din mjuka knäveckshud och dina kranvarma äppelkinder. För du vet vad jag menar, hur jag fastnar i svängdörrar med dig och hur vi går i gångar i matbutiker och inte kan sluta pussas. Jag river ner flingpaket och konserverad ananas men det gör ingenting för ingenting smakar så gott som med dig i blodet.
Det är som ett tryck som byggs upp, en tinnitus som höjs i tonart. Jag blev skjuten med hagelgevär första gången jag såg dig och jag slutar aldrig blöda älskling. Ibland känns det som om att jag ska gå itu, i tusentals små bitar. Som om att hjärtat inte klarar mer för nej nu slår det för sista gången men det gör ingenting för isåfall så slår det för dig. Och vad spelar det för roll om jag blir påkörd av ett tåg eller knivskuren mitt på torget påväg hem för är det något som är värt att dö för så är det den rossliga morgonrösten du väcker mig med 09:45 varenda söndagsmorgon.
Så du kanske förstår att det kan komma fyra tsunamis imorgon eller en värmebölja på tisdag men det gör absolut ingenting älskling, för ingen väderrapport kunde förutse stormen i mitt hjärta.
Och det kan bära eller brista, gå isär eller inte gå alls, för om man vaknar en natt och tänker nej nu slår det för sista gången så gör det ingenting för isåfall så slår det för dig.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Du skriver så underbart fint
Trackback
