Three Of A Kind <3

så vad har hänt på sistone i mitt liv?
jag trivs fortfarande lika bra på mitt jobb, jag älskar det. det är inte jobbigt att stiga upp, timmarna flyger bort och det går förmodligen inte att ha det bättre.
försöker hinna träffa mina vänner så mycket det går, med allas jobb och partners går det lite sådär. det börjar bli som när man gick i skolan och inte heller hade så mycket tid, men då får man bara skärpa sig.

jag och elin firar ett år om 22 dagar, fast det där är bara datum. vi har känt varandra mycket längre än så..
hade någon sagt till mig för ett år sedan att vi fortfarande skulle ha varandra nu hade jag både blivit chockad och lycklig. jag har aldrig känt mig så älskad av någon förut, gränslöst. aldrig känt att någon skulle kunna slänga sig framför en buss för mig, springa igenom eld. det är en underbar känsla, såsom läskig. man lär känna varandra mer och mer för varje dag, man har sina ups and downs. men om man fortfarande vänder sig om och tittar på henne/honom en extra gång när man har sagt hejdå, om man saknar henne/honom så man håller på att dö samtidigt som man inser att man sågs för bara en dag sen, om man rasar inombords bara av tanken att lämna henne/honom.. då är det verkligen på riktigt.

det får gå något år, vi kan flytta ihop, vi behöver aldrig säga hejdå.. om bara för ett par timmar. aldrig har det känt så nära med någon alls. är man så omöjlig som jag är, plus och minus och varm och kall. när man hittar någon som kan hantera en, en som inte jagar en utan springer tillsammans bredvid en.. då har man verkligen hittat rätt.

det blev väl lite långt, men jag har söndagsångest och tanken av henne får min ångest att bli mindre.

jag hoppas att ni har haft en underbar helg!

/kim

För 356 dagar sen fick jag ett mejl från en främling.
Denna hittills okända människa ville prata med mig och frågade vem jag var.
Jag är ingen stjärna på mejl så först tänkte jag inte svara, jag brukar inte svara på mejl egentligen, speciellt inte om det finns någon bild på människan någonstans. Det kan ju vara vem som helst?

Men jag hade tråkigt den kvällen så jag svarade, fick tillbaka ett milslångt mejl men jag svarade ändå igen.. kanske något kortare. Efter ett par mejl ville denna människan att jag skulle lägga till den på msn. Jag brukar aldrig lägga till folk på msn, jag använder knappt min msn längre. Men jag gjorde det.. kommer inte ihåg varför.
Men jag minns fortfarande ögonblicket då jag gjorde det, minns min skrivbordsbakgrund, vilken tid det var på dygnet, mitt humör för dagen.
Hjärnan minns konstiga grejer, ibland vet man inte varför.


Den 3 Oktober, ca en månad senare tog jag flygbussen till Malmö airport tidigt på morgonen och väntade vid en gate, igår firade vi 10 månader.

Jag hade slutat tro på kärlek den sommaren, hade faktiskt börjat trivas med att vara själv.. jag hade så mycket annat fint i mitt liv. Och jag är väldigt glad över att jag fick den insikten.. att jag trivdes med mitt liv utan någon. För det är inte förrän man är tillfreds med sig själv och sitt liv som man kan börja älska någon annan och göra plats.

Till alla er där ute som letar, ibland är det inte lönt att leta.. ibland borde man bara luta sig tillbaka och njuta av sitt liv. 
Kärleken hittar dig när du minst anar det, det har jag sett med egna ögon.

Tack för att du visade mig att du fanns på riktigt och att du fortfarande är med mig, du gör mig så oerhört fånig och lycklig, ibland båda två på samma gång.
Tack för att du i skrivande stund sitter på ett tåg ner till mig och tack för att du flyttar hit i helgen och lämnar detta smärtsamma distanskapitlet bakom oss. Tack för att du gör så mycket för mig.

Vi ses snart älskling.

Jag älskar dig!

att åka utomlands denna gången ger mig så många minnen.
ett år sen och jag hade låtar på min mp3 som du hade skickat, somnade till dom varje natt förutom den sista för då hade batteriet tagit slut. jag bytte ut mina batterier mot dom i fjärrkontrollen.
drömde om dig, du stod vid hotelltrappen, du var överallt varenda natt. vaknade upp till ett soligt turkiet men längtade så mycket efter dig, hem.. jag hade inte träffat dig.
kommer hem på förmiddagen, eller den var nog mer tio på morgonen. slänger min gula resväska nedanför sängen och sätter mig på sängen. stirrar ut på parkeringshuset.
slår dina siffror, vågar inte trycka på luren.. tillslut gör jag det och det går fram signaler, du svarar sömnigt. vi pratar om allt och ingenting i tre timmar.. jag hade inte ens träffat dig då men jag hade saknat dig så mycket. varenda dag tänkte jag på dig, varenda dag.
jag försökte hålla mig vaken men jag hade varit vaken i 34 timmar då, på kvällen var du ute på promenad med en vän och berättade om mig. hon var den första som fick höra om mig och dagen efter bestämde vi att du skulle komma ner till mig. vi räknade dagar, snart var det 18 kvar.
första gången vi sågs och jag tyckte att du var det godaste jag hade luktat på, du luktade frukt och varmt och ditt hår var så mjukt. vi låg och pussades två timmar i sträck, det var första dagen vi var tillsammans. det kändes som om att det alltid skulle vara så. nästan ingen visste om oss, i alla fall av dina vänner.
om exakt en månad var det ett år sen vi hittade varandra. hur kan tiden gå så fort?
jag blir alldeles gråtmild för du är det finaste jag vet, jag önskar jag kunde vara det bästa för dig men jag kan inte. ingen är felfri och isåfall är jag även långt ifrån det.

så fort jag är ledsen brukar jag läsa en dikt som alltid får mig att må bra. den är så fruktansvärt fin, ända sen jag läste den för första gången har jag sagt till mig själv att någon gång ska jag kunna skriva något som är lika bra. och det planerar jag att hålla.

den heter "det här är ingen kärleksdikt" och är skriven av navid modiri

läs och njut!




1. Angående sömn


Ligger han vaken om nätterna med två fingrar mot din handled
kontrollerar din puls noggrant
så att den inte slår fel
Bevakar han din sömn beredd att ge
varje famn han äger ifall du skulle vakna ur en mardröm
Lägger han sig bakom dig
för att omsluta din kropp
med sin kropp
Väcker dig med en kyss på varje ögonlock
och säger
med huvudet pressat mot din varma mage
fem minuter till
fem minuter till min älskling
innan vi tar oss an den här dagen
Gör han det
Ligger han vaken?

A) Alltid B) Ibland C) Aldrig




2. Angående födelsemärken

Har han lärt sig att låta tiden stå still
och följt med blickarna över din hud
Har han lärt sig alla dina prickar utantill
och översatt dem till ljud
och plötsligt en dag insett
att de tre nedanför din hals
är en hemlig kod
som översatt till ett annat språk
betyder fereshte
Har hans pappa lärt honom att fereshte
betyder ängel på persiska
Kallar han dig fereshte
Letar han sagor
Bygger han kartor
Ritar han någonsin omloppsbanor
med fingret över din hud

A) Alltid B) Ibland C) Aldrig



3. Övriga frågor

Tillägnar han varje kväll
till att rista dikter i en klipphäll
för att sedan skrika dem i en mikrofon
tills rösten låter gäll
Använder han båda händerna
så att cirkeln blir sluten
och med blodfyllt huvud
och ansträngt hjärta
hamnar på akuten
Använder han dig som referens
när han pratar om hur det känns
att det finns en gräns
för hur ont bara en person får göra
Försöker han fortfarande röra
vid din handled när du går förbi
bara för att kolla så att allt står rätt till
Har han kvar ett fotografi
på sin vägg där du som barn
gör piruetter bland rödmålade höstlov
med en blick in i kameran
som inte hunnit börjat dö
Smilgroparna grävda redan då
Får han dig att le
bara för att han är berusad inte full
Sista frågan
Skulle han säga nej till en hel värld
för din skull

A) Alltid B) Ibland C) Aldrig




Jag har förresten pysslat med kategorierna på bloggen.. och nu finns det en som heter "Texter och poesi".. där har jag försökt samla alla mina texter och dylikt :)

Kram! / Kim

I torsdags rasslade ponton ner i brevlådan och den högg jag och Elin när vi hade varit på en shoppingsrunda!
Det var en aning mäktigt att få se sig själv publicerad sådär, väldigt väldigt kul :)

Här kommer bilder!
Längst ner i inlägget lägger jag in de ställen där ponton säljs.. så att ni läsare kan få tag i ett exemplar om ni vill :)

ett par söta människor ska tydligen pynta ett helt träd i göteborg med inplastade fina kärleksförklaringar. befinner man sig någon gång i göteborg kan man kika på alla fina kärleksförklaringar som hänger från grenarna och försöka hitta sin egen.
det är då meningen att man ska skicka in sin egen kärleksförklaring, jag skickade in en till elin, så någon gång hänger den i något träd och kanske läser någon den också.

du skickar in din kärleksförklaring till: [email protected]

här är min:


Elin, jag älskar hur du vaknar mitt i natten av att du har tappat greppet om mig i sömnen, jag älskar hur du masserar min handflata med tummen när vi går på stan, dina rullande R och din snea hörntand.
Jag kallar dig Etna när du är sovvarm om morgonen. Jag döper dig efter italienska vulkaner och du säger att du har sockerdricka i blodet, ett hjärta som slår som en ekorres, lika mjuk som hamsterpäls.

Jag tänkte på dig idag och började gråta, bara för att du finns på riktigt. / Kim

sensommar, augusti har inte hunnit ta slut och september har inte hunnit ta vid. det har varit festival i malmö men inuti mig står allt stilla, jag håller i händer och dansar på dansbanan i parken, jag dricker cider och öl på uteserveringar och tror att jag har hittat någonting men egentligen är allting tidsfördriv.
det var länge sedan någon kändes på riktigt, så länge sedan att jag har slutat leta på allvar. det blir fram och tillbaka, nytt och gammalt, jag slutar skriva och konstaterar att sagor bara är sagor. som balsam för själen och tigerbalsam på ett myggbett, kortvarig lycka och allt det där man kan känna en söndagskväll i solskenet. månaderna rinner alltid iväg och löven tappar sitt klorofyll, staden blir orange och brinner för att sedan tappa allt och bli isande vit. sen töar det i evigheter och blir aprilväder.

du hörde av dig någon gång i slutet av augusti, fast man kan nog inte säga att en främling hör av sig. jag visste inte ens att du existerade förrän du skrev till mig. men det kändes som om jag kände dig ifrån förr.
augusti blev september, malmö började brinna i röda toner och jag föll någonstans samtidigt som löven.
jag satt uppe till halv fem på morgonen och stirrade på en skärm, cirkusen i min mage var vaken långt efter sin stängningstid men just då spelade ingenting någon roll när du log.

varje kväll tror jag att jag ska gå i tusen bitar eller att hjärtat ska pirra i sönder, som nypoppade popcorn och kramsnö, som glasyr på konditori och rådjur av porslin. om elva dagar är hon här, men hon säger 7 + 4 för att det låter mindre. hon gillar när jag mm:ar tyst i luren; när jag viskar och suckar - hon säger : "det är så vardagligt, det låter som om att du är här då"

du fick det att kännas som om man skulle kunna springa hur långt som helst.

den tredje oktober, jag står på en flygplats klockan tio på förmiddagen och letar efter dina ögon. jag vet inte vad jag letar efter för jag har aldrig sett dig i verkligheten, jag jämför näsryggar, hjärtat stannar för varje blondin som försvinner förbi mig. jag hör inte utropen för trumman i mitt bröst.
jag kommer alltid att minnas hur du rundade hörnan, hur du började le precis innan du gick igenom glasdörrarna.
man kan titta på fotografier i år, minnas födelsemärken och allt annat som syns i 2D. men det blir aldrig på riktigt förrän hon går mot dig och du får tunnelseende.
du luktar frukt när jag kramar om dig, blossande kinder och du vågar inte titta rakt in i mina ögon. din blick svävar på allt annat, på bänkarna i väntsalen, rullbandet, en tysk turist, avgångstavlan.
på flygbussen lägger jag min hand på din, du tittar upp, jag kramar dina fingrar, pussar dig på pannan och försöker komma på något att säga men allt låter tråkigt och trist.
när vi stiger av bussen utanför min lägenhet har du fått en vägbeskrivning över hela stan.

ni vet allt det där man ser på film, läser i böcker, hör på radion? tro inte på det, inget är egentligen sant.
det lyser inga neonskyltar och det finns ingen siren som tjuter igång när du ser henne, du åker inte in till akuten för hjärtstillestånd. alla som du har legat med innan henne finns kvar, inget blir ogjort och du ångrar ingenting. för hur skulle du annars bli den du är idag?

ni säger kanske hej och när ni skakar hand konstaterar du att hon är vacker. hon kanske frågar vad du heter och du önskar att du kunde svara något som adrian eller gabriel, men du kan inte börja ljuga redan nu så du mumlar filip så tyst du bara kan och oroar dig inte ens för att ha lämnat ett otrevligt intryck.
hon har gröna ögon, skorrande R, timglasmidja.
när hon pratar spänner hon överläppen och när hon lyssnar naglar hon fast blicken, det skulle kunna vara läskigt men just ikväll är det ganska okej.
ibland när hon skriver råkar hon sätta prickar över alla O för hon är så tankspridd, tillslut blir alla blommor blömmör och när hon frågar dig vart du bor tror du hon menar bör.
du väntar på slutet av meningen men hon är bara tyst och väntar på början av din.

du, med sommarstrandshy och saltvattenshår, kvällens höjdpunkt, medelpunkt. alla pratar, frågar, tittar nyfiket under luggar och registrerar, antecknar i imaginära block.
men när hon frågar blir det tyst, du får tunnelseende av att titta på henne över bordet och hon släpper dig inte med blicken.
mellan meningarna börjar du undra om hon glömmer bort att blinka.

ingen hjärtattack, bara tunnelseende. hon är varm, trygg, hon ber dig sjunga och så sjunger du, hon dansar i dörröppningen, du blundar och hör hennes understämma.

klockan blir ett, två, strax innan tre säger ni hejdå och dina läppar nuddar hennes öra när du kramar henne.
du undrar saker som; kommer vi att ses igen, hur hon stiger upp om morgonen och kokar kaffe, hennes morgonröst och hur hon luktar när hon har sovit.
har du tur får du träffa henne tre gånger till, eller så har du inte tur. (hon tittar egentligen inte åt sådana som dig)

du åker hem och drömmer om henne.



/ kim

jag möter upp dig där drottningsgatan tar slut
himlen brer ut sig som en isblå mjukglass
det har börjar bli vår och du ler mot mig bakom askblonda nudellockar
"där ser du, jag sa ju att den skulle komma tillslut. det händer inte alltid när det inte får hända"
du menar inte bara våren

"vi kanske ska börja om?"
du tittar upp och flinar undrandes
kisandes rynkar du på ögonbrynen
efter åtta månader har jag memorerat ditt kroppsspråk
vi står utanför bions entrédörrar
folk går omvägar runt oss
jag bryr mig inte ens om att jag blockerar vägen in
när allt detta har blockerat mig sen höstas
"trevligt att träffas"
jag sträcker fram min högra hand för att hälsa

du tar den och drar mig till dig
"det där har jag gått igenom i mitt huvud så många gånger"
vi dansar på gatustenarna
in mellan husen och uppför gatorna tar du mig
vi landar mot en gul husvägg mitt i gamla väster
jag hämtar andan och mina knän värker av din hud
"en vän till mig höll i ett hjärta idag"
du slutar andas och hittar min midja under alla jackor
"jag hade velat hålla i ditt"

---

som att sova med öppet fönster som tissel och tassel som dina beiga fingrar
som pudriga näsor som att spela memory med dina födelsemärken

ett avkylande regn och dina blöta fotspår i en kall hall
hittar din näsa under täcket, dina ljummiga varmvattensläppar
ögon som kastanjer och hår som vallmofrön

som att kyssa någon varm medan septembervindar drar in kastanjer och löv genom sovrumsbalkongen
som följa john med dina kroppsrörelser under täcket
som pusspjätt och monopol med vår valuta

men mest om att inte bry sig om årstidernas schema utanför din lägenhet
om att själv bestämma när det ska bli augusti i oss
om en egen tidszon och ett förlängt sommarhalvår
om att få komma försent, om att inte komma alls
om semestrar och 100-procentlig frånvaro från jorden

---

/ kim

sakerna som elin postade till mig låg kvar på sängen när jag kom hem och jag rörde vid dom, för hon rörde vid dom för inte så länge sedan, när hon postade dom. det var en tröst i alla fall.. att vara nära henne. och nu saknar jag henne.. det är jobbigt att leva två olika liv, när tider inte klaffar och man inte kan höras av. jag, moa, my och jesper pratade om att åka till norge och jobba där i några månader, men allt är svårt. hade jag inte haft henne hade jag inte tvekat. fast några månader dödar ingen. men det där är bara spekulationer.


och ni vet, det är sådana som henne som man ska hålla fast i, och när man tillslut blir gammal nog.. hitta och bli gammal med. någon som köper svaga halstabletter i lakrits bara för att det är ens favoritsmak och för att man hatar starka tabletter. någon som köper barntuggummin som blir gigantiska när man blåser upp dom för att man brukade tävla och smälla varandras bubblor med munnen. sånt där litet, som att klä in c-vitaminer i plastfolie, en för en, som att ha små tankar bakom allt. små små grejer som är stora i rätt ögon. någon som gråter för minsta ord man lagt fel på sin tunga, som viskar att dens värsta mardröm är att man ska lämna dom. någon som älskar en villkorslöst, ut i fingertopparna. någon man vet att man hade kunnat göra mycket mot, men ändå haft kvar. jag är verkligen inte värd dig eller din kärlek, har aldrig varit. men jag ska ägna min tid med dig åt att försöka bli mer värdig det du ger mig, hur lite eller mycket framsteg jag än tar, hur lång eller kort våran tid än är.

filmer gör mig så gråtmild, känslosam. speciellt på bio, allt kommer så nära en. det sades en hemskt fin sak i filmen vi såg ikväll. väldigt bitterljuv, men fin.

"det är meningen att de vi älskar ska försvinna. hur skulle vi annars kunna förstå vad dom betyder för oss?"

sånt får mig att gråta


/ kim

Jag tog bort inlägget jag skrev om Elin då jag tyckte att det var för långt, men jag sätter in det igen då folk har klagat, bland annat mamma.. haha..
Skrev inlägget eftersom att folk har undrat mycket om Elin och vem hon är för mig. Behöver väl knappast säga att vi är kära då denna text säger det mesta..en text som jag skrev till Elin och som hon bland annat fick i julklapp.


jag måste ju ha stulit dig ifrån någon

jag har svårt för att skriva om dig, det erkänner jag.
det är mer stakande än rinnande vatten, mer kattegatt än stora östersjön.
man säger oftast att folk ska få ens tid att stå still, tid och rum och allt det där man hittar i sagor. men min har aldrig gått fortare. att 4 månader kan ha tickat inom loppet av 2 kan inte ens en matematiker räkna ut ett rimligt svar på. men ändå känns det som om det vore igår, igår som jag satt utanför "inrikes: ankommande"-skylten med en puls som var så hög att den hade kunnat sitta brevid mig. igår som jag såg dig runda hörnan och synas igenom glasväggarna. det var igår som du omfamnade mig för första gången och luktade frukt och värme, igår som jag steg av ett tåg i ett ishalt stockholm och inte hittade dig i vimlet. senast igår kysste jag dina läppar och läppbalsam som smakar som tictacs och igår uppfann vi hamsterpussar.

vi kan bråka tills taket flyger av, tills jag kokar som en vulkan på hawaii. jag kan bita mig i tungor och läppar och i insidan av kinder, bita tills jag får blodsmak i munnen bara för att jag inte vill säga något som jag kommer att ångra. du får mig att säga förlåt samtidigt som jag gnisslar tänder. du lär dig alla tonlägen. hör när jag är ledsen, låg, irriterad, ursinnig och fnittrig. ibland när du tittar in i mina ögon så måste jag titta bort för det känns som om du kan se vad jag tänker.

det var meningen att detta skulle bli en novell. det skulle bli en novell som sträcker sig över ett tjugotal A4-sidor och räcker över en gymnastiksal, på bredden då förstås. men du är svår att skriva om, svår att fånga på papper, du sätter stopp för ord. jag skrotar papper och tvingas hitta på andra sagor bara för att jag inte lyckas skriva ned min egen. och jag har ingen aning om varför. jag antar att det är något bra, för tittar jag på dig så känner jag mig som kramsnö. så kär känner jag mig, som att venerna och artärerna snart slits ut ur kroppen för jag måste gå in så djupt för att hitta det som passar sig att sägas. och ändå lyckas jag inte, jag vet inte vad det är som känns när jag tittar på dig, när du står på perronger. jag vet bara att det känns.

jag tänkte på dig hela dagen. sättet jag skulle öppna munnen på när vi pussades, lite halvöppen så att du skulle ändra dig mitt i pussen och göra det till en kyss. jag skulle vilja skriva om det, men du är ingen romanfigur. ingen karaktär i en bok, inte en ihopskriven karaktär. elin du finns på riktigt och det är det som är så svårt. du finns utanför alla dessa böcker och noveller och det har jag svårt för. svårt för allt det där verkliga, svårt för att det var så länge sedan jag inte behövde ljuga ihop någon för att vilja ta ett ansikte mellan mina händer och pressa näsan nära.

vi skulle kunna bo i en ateljévåning, med smått i sönderdansade parkettgolv och med karameller i svarta keramikskålar på soffbordet. och så dessa snea väggar som vi alltid lyckas slå huvudet i, ett skafferi som nästan spricker, proppfullt av vaniljsocker och kokosflingor. jag skulle till och med kunna tänka mig att bo med dig i en lägenhet med kallt hallgolv fastän att jag skulle få små hjärtattacker varje gång jag springer bort till badrummet när jag har vaknat om morgonen. eller när jag kollar ytterdörren mitt i natten bara för att se till så att inga tjuvar kommer in och tar dig för jag måste ju ha stulit dig ifrån någon.

så nej, jag kan inte skriva om dig. inte ens om mitt liv hängde på det.
jag kan bara skriva om hur du känns, på riktigt. om dina varmvattenläppar, om hur mascara lägger sig på dina fransar så det ser ut som snöflingor, om hur ditt skratt kan studsa mellan insidan av din mun och få cirkusen att komma till stan. kan bara försöka beskriva dina mjuka ögonlock och hur din näsa lutar, om hur hjärtat känns som en rosa tvål som bara löddrar och löddrar och om rynkan du får till vänster om din mun när du ler.
men jag försöker. vill ge dig annat än ord på en dataskärm, annat än ord genom en telefonlur eller i ditt öra. något att ta på, att kunna läsa och pausa i när man vill. något att markera favortistycken i med en trubbig blyertspenna och något som gör ljud, som prasslar. och mot förmodan, något att minnas och le över när vi inte är där för varandra längre, när jag börjar skriva sorgliga noveller i dåtid. när vi inte sitter på tåg längre och när vi har bestämt oss för att vi förstör varandra mer än allt det där andra. fast jag vet ju att jag inte glömmer, vissa stannar hos en länge och i vissa fall långt efter att hyreskontraktet har gått ut
bara för att den sista gången har varit är det inte slut. fingrar som inte vill minnas lyckas aldrig fullt ut.
men helst av allt så vill jag tänka att du alltid kommer att vara där, att vi kommer åka tåg i så många år att tågförarna kommer ut ur sina små rum och hälsar på oss innan avgång. tills vi äter gratis i bistron och alltid kan förhandla oss till fönsterplatser.
för du ger mig presenter varje gång du ler och kanske har du 5 leenden. men bara ett när du tittar på mig.
kanske har jag tänkt att det är nog sådär det ska kännas, om att gå i sönder men samtidigt inte, om att tro att någon siktar mot hjärtat medan allt den egentligen bara vill är att nudda det, köpa sig en tomt där. om att vilja skriva om dig och sedan försöka med inställningen att det inte går, och att sitta ett par sidor senare och tänka att det tillslut faktiskt blev svårt att avsluta.

jag tänkte på dig idag, på hur jag skulle vilja koppla sladdar från hjärtat, upp till små högtalare som jag kan lägga i jackfickan, ha innanför vantarna.
du-unk.
och varje gång jag tänker att nu klarar inte hjärtat mer för nej nu slår det för sista gången så ska det inte behöva göra någonting för isåfall så hör du att det slår för dig.
        jag älskar dig


/kim

Jag har verkligen ingen som helst aning om hur många som gillar det jag skriver, detta är ju i första hand en modeblogg men jag chansar ibland. Annars så kan man alltid scrolla sig förbi :)

Så här får ni en text jag skrev idag, ha en fin kväll.. eller jag menar natt. Dygnet har ju helt blivit om-möblerat här.

/ Kim



Vasen går i golvet, jag kniper ögonen så hårt jag bara kan för att dämpa det krasande ljudet. Men ingenting hörs, kniper ögonen blå rosa lila, det tar mig ungefär tre minuter att våga öppna igen. Inga spillror på golvet, inget krasande glitter. Du dinglar med benen i fönsterkarmen.
- Jag fångade den med foten, smidigt va? Du ler. Du får inte le, jag går i sönder då. Allt utom att le, sparka mig, slå mig, bit mig. Le bara inte emot mig. Du vet att jag inte kan, för det fungerar fortfarande inte som det ska. Mitt hjärta.
- Du är min finaste ballerina.
Du börjar le men slutar tvärt.
- Nej säg inte så, inte ballerina. Jag är allt utom ballerina, batman, spindelmannen, karatekid. Kan du inte bara sluta säga så, du vet att jag inte kan ta komplimanger. Det är du, du är allt det fina. Jag är betraktaren.
Jag biter tag i insidan, vänsterkinden. Försöker låta bli, det kliar i fingrarna. Jag tittar bort, du vrider på objektivet. Kvällssolen och alla svalorna, havsutsikten, båtarna. Du får aldrig nog. 3,5 bilder i sekunden, du suckar och försöker igen.

Det har blivit vinter, vaknar upp ensam i sängen. Ditt hudavtryck är fortfarande kvar, drar fingrarna över kudden. Varmt, fortfarande färskt. Kliver upp och går fram till fönsterkarmen. På tå, så stilla så att du inte ska höra, det snöar utomhus. Morgonsolen har kommit och gården glittrar, jul i Kapernaum tänker jag och ler. Det är nästan som en julkalender. Du ligger på rygg ute i det vita, jag öppnar ytterdörren tyst och lägger mig brevid. Min genomskinliga ryggrad, jag säger ingenting. Du säger ingenting. Hör bara ditt eviga klickande, 3,5 bilder i sekunden, du suckar och försöker igen.
- Godmorgon älskling, legat här så länge att du fått frost på ryggkotorna?
Du stannar upp, drar fingarna genom mitt hår, tar tag i min haka och kysser mig. Dina svarta ögonfransar är prydda med snöflingor, det påminner om snödroppar, eller grässtrån prydda med smultron. Varje gång du blinkar gråter jag.
- Du och jag för alltid?
Jag svarar inte, jag bara ler, ursäktar mig och går in. Mitt nattlinne är genomblött, kallt siden smiter sig åt på min rygg.
Du brukade säga att jag var mjuk som hamsterpäls, berömma mina linjer i ansiktet, hur skuggorna föll. Du kom hem ifrån resor, du var i alla världens hörn. Du luktade som kontinenter när du slank ner i sängen om nätterna, som gatustånd i Bombay, som nudlar i Peking. Du ställde resväskan i hallen. Du brydde dig inte ens om att packa upp. På morgonen gav du mig koraller, stenar, armband med snäckor och saltvatten till mitt hår. Saltvattensspray var det nya svarta, det visste ju alla. Jag hade Atlanten i mitt hår, Döda havet, Medelhavet, Östersjön. Jag har alla världshav i mitt hår, och du hittar Atlanten i mina ögon.

Jag älskar dig, men jag har aldrig älskat dig. Jag kan få allt serverat på silverfat men ändå aldrig vilja ha det. När vi älskar är jag någon annan stans, jag drömmer om dalar, om Irland och om alla platser du har sett. Jag vill älska dig, jag älskar ju dig, men inte som jag vill kunna, inte som på film. Inget är som på film. Jag vill tappa andan, jag andas fullständigt normalt med dig, jag vill ha ett ansträngt hjärta, jag vill luta mig över och känna att allting gungar. Jag älskar dig när du smiter ner i sängen och luktar som kontinenter, när du lämnar resväskan i hallen och visar foton på morgonen. Dina historier om sjömän, om köpmän på torget, om alla som velat köpa dig för sju kameler. Jag älskar dig när du kommer hem med kinaporslin, att du lyssnar tålmodigt när jag läser böcker högt. Men du älskar inte det där, du frågar aldrig om du får läsa, du ber aldrig, du går aldrig ner på knä. Du undrar varför jag inte hör dig när du frågar vad du ska handla till middag. Du blir arg, irriterad. Du slänger med dörrar, kastar handdukar, ber mig lägga undan böckerna och prata med dig. Sitter på en sängkant med stram underläpp. Men jag pratar med dig älskling, läs så pratar jag med dig. Du är alltid där, mellan varje rad. Intryckt i meningsbyggnader, du färgar av dig överallt. Du är som fingeravtryck man inte kan tvätta bort. Du säger alltid att jag ska tala i klarspråk.
- Men baby, jag är aldrig så rak som jag är i min skrift.

Jag kan inte älska dig, jag kan inte älska någon.
Du kommer in igen, smyger in genom ytterdörren, det ekar i trapphuset. Du hittar min hud under nattlinnet, lägger handen under mitt vänstra bröst.
- Tick tack tick tack, imiterar du.
Jag viskar tyst, tyst så att du knappt kan urskilja orden.
- Det fungerar inte som det ska.
(Mitt hjärta.)

Det blev en riktigt höstdag idag, det har regnat i Malmöi exakt 24 timmar.. sinnes.
När det är höstväder så skriver jag, detta skrev jag idag.



Bränt socker i din blick, ett två tre ögonkast, du blåser dina händer varma och lägger halsdukskanten lite längre över näsan. Jag skrattar.
Bara dina ögon är synliga nu, som något färgglatt i en svart och vit film, ett rop i en stumfilm.
Hösten har kommit till malmö och jag välkomnar den med öppna famnar. Sommarlöven brinner upp i oranga toner och när vi går i parken ramlar dom ner i ditt mörka hår.
Du tittar upp på mig, skrattar och ryster på huvudet som en liten hund. För det har jag alltid sagt om dig, ditt hår och dina hundögon. Du kan stanna upp mitt uppe i ett gräl och vifta med dina långa ögonfransar, liksom nästan som om att du lyfter och jag blir såld. Jag stegrar jag ger upp, viftar med en imaginär vit flagga och hittar mellanrummet mellan dina fingrar igen, din mjuka knäveckshud och dina kranvarma äppelkinder. För du vet vad jag menar, hur jag fastnar i svängdörrar med dig och hur vi går i gångar i matbutiker och inte kan sluta pussas. Jag river ner flingpaket och konserverad ananas men det gör ingenting för ingenting smakar så gott som med dig i blodet.
Det är som ett tryck som byggs upp, en tinnitus som höjs i tonart. Jag blev skjuten med hagelgevär första gången jag såg dig och jag slutar aldrig blöda älskling. Ibland känns det som om att jag ska gå itu, i tusentals små bitar. Som om att hjärtat inte klarar mer för nej nu slår det för sista gången men det gör ingenting för isåfall så slår det för dig. Och vad spelar det för roll om jag blir påkörd av ett tåg eller knivskuren mitt på torget påväg hem för är det något som är värt att dö för så är det den rossliga morgonrösten du väcker mig med 09:45 varenda söndagsmorgon.
Så du kanske förstår att det kan komma fyra tsunamis imorgon eller en värmebölja på tisdag men det gör absolut ingenting älskling, för ingen väderrapport kunde förutse stormen i mitt hjärta.
Och det kan bära eller brista, gå isär eller inte gå alls, för om man vaknar en natt och tänker nej nu slår det för sista gången så gör det ingenting för isåfall så slår det för dig.

som utlovat, era finingar.

"här slutar eu" står det skrivet  i krita på asfalten
jag stannar upp henne för att gestikulera
"här slutar eu" mimar hon åt mig och virrar på huvudet
"att du ens märker sådana grejer"
hon drar mig vidare

det första man ser när man ser en tjej på stan är kanske hur hon går
med fötterna sakta inåtvända
hur hon glaserar med blicken under mössan
man ser inte hennes hjärta

det började på en balkong
ute i oktoberluften träffade jag henne för första gången
hennes hår var krulligt
hennes jeans var slitna
hon gick tidigt ifrån festen det året
jag frågade efter henne hela kvällen

igår gick vi längs med en åker
framför oss kunde vi se husljusen
hon drog mig lite närmre sig
jag visste inte om det var mörkret eller jag
men hon släppte aldrig

jag vandrade längs med regementsgatan som en känslostorm
fem dagar innan
tittade upp mot hennes skolfönster
undrade om det var hennes utandningsluft som pyrde runt de små springorna
allt annat hade börjat kännas meningslöst
med henne på jorden
jag undrade om något kunde vara meningslöst på ett bra sätt

hon pratar alltid om min röst
säger att den är sträv
men jag vill inte vara sträv
"jag gillar att den är sträv" säger hon
men katters tungor är sträva
en träplanka är sträv
jag vill vara som jordgubbsfil för dina läppar
vaniljssås för dina hörselgångar

vi stod andedräktsnära i ett toalettbås
hon ville inte kyssa mig
jag var inte som andra flickor
liksom läppar hon kunde lägga om sina utan att lämna något kvar
mina var inte sådana

vi gick hemåt tillsammans i ett malmö som hade somnat för länge sedan den natten
hon stannade upp mitt i trottoaren
gestikulerade med händerna mot asfalten
"här börjar eu" mimade hon och log i det blå-gula trafikskenet

jag saknar min bästa vän i norrköping så otroligt mycket just idag.. så jag tänkte lägga in en liten text jag har skrivit till henne.. hon är en sådan febril läsare här :)
och den finaste i världen.

varsågod älskling.



de talar om ytlig liknelse, men allting jag vet någonting om är själslig liknelse.
det handlar om att inte kunna undra för mycket men att samtidigt redan veta allting.
det handlar om att fylla i teorier och att inte känna sig själsligt naken.
det handlar om att undra vad hon gör, vilken tid hon slutade skolan och om det fortfarande finns blommor i hennes rum.
det handlar om att bevaka och nästan leva ett parallellt liv och samtidigt att varje dag förbanna sig över att man inte kan fullt ut.
det handlar om att stå och skaka på en tågstation men att ändå känna att man har gjort detta tusentals gånger förut.
om att träffa sin bästa vän för första gången och om att inse att ett möte bara handlar om att du för första gången får se henne röra sig i helkroppsbild.
det handlar om norrköping och malmö, om tre timmars tåg och om att inte bara älska någon för vem dom är, utan för vem dom är för dig.

I projektarbete så skriver jag en diktbok, fick nys om en sida som gör ens böcker och där nappade jag!
Jag beställde den i söndags och fick den redan igår, så lycklig jag blev!


www.gordinegenbok.se heter sidan


/ Kim

Något som jag inte tror att någon utav våra bloggläsare vet är att jag brinner för att skriva, mest poesi.
Här i skåne har vi något som heter färdlektyr (jag antar att det bara går under titeln färdlektyr här eftersom att det är skånetrafiken som har hand om det), det är iaf en liten bok där man publicerar olika texter, dikter osv. som folk har skickat in till deras hemsida.

En kompis kom fram till mig idag och visade att jag hade kommit med! :)
Jag har inte ens hunnit trycka diktboken som jag ska publicera som projektarbete, men redan är jag publicerad någonstans!
Eftersom att jag redan nu har blivit mer personlig i bloggen så ska jag lägga upp texten här..Tog dock bort efternamnet för säkerhetsskull :)



/ Kim

Hej! Då var det min tur att visa upp vad jag har i min väska..



Jag är för övrigt stora systern i denna familj.. även om det inte känns som att det är 6 år mellan oss (åt vilket håll det är, låter jag vara osagt, haha)

Får se om ni kan få en bild av mig utifrån vad min väska innehåller:



Plånboken är så klart alltid med, med alla diverse kort och alldeles för lite kontanter, haha.

Ppiller (ja, jag har samma piller som min syster, haha)
Busskortet för att ta mig till jobb, alldeles för tidigt på morgonen.

Sminket ligger alltid där ifall man behöver fräschas upp, parfymen likaså.

Musik är mitt liv, så det är självklart att min Ipod är med för att förgylla mina bussturer! Just nu lyssnar jag på Katharine Mcphee (American Idol-besatt som jag är, haha) men hon är grym!!
Musikboken i hörnan är vad jag försöker pränta in i mitt huvud då jag är i fullgång med att förbereda mig för sökningen till musikhögskolan. Solglasögonen är ju så klart för att.. solen skiner och att våren är här!

Jag älskar rött och rosa (kanske inte samtidigt då, haha) så en rosa mobil var självklart när jag handlade en ny mobil för ett tag sen.

Ja.. detta kanske inte var den bästa och allt för djupa beskrivningen av mig.. känner att den var lite intetsägande. Men.. för alla ni som är så nyfikna att veta vem jag är så har jag gjort ett litet kollage för att beskriva mig bättre! J Hoppas ni kommer fortsätta läsa vår lilla blogg!

Här tänkte vi skriva om allt från mode, till kändiskvaller (vi älskar kändisarna små äventyr och dumheter), tipsa om skönhet och skönhetsprodukter, cafeén, inredning och allt som ingår i dom kategorierna.

Ha en skön påskkväll! Kram L