seperationsångest och klassfilm



så fort någon nämner studenten får jag lite tårar i ögonen
jag har en sådan sjuk och hemlig seperationsångest inför allting
att lämna klassen, allting, hela skolan, alla ettor..
sensommaren 2005 stapplade jag in i en skola fylld med minst sagt handplockade personer
rädd och utan min tvilling för första gången, men titta så bra det blev..och hur jag har utvecklats och hittat nya sidor hos mig själv
våran klass är så oerhört blandad och konstig.. går man en sådan sällsynt linje som teknik - inredning och arkitektur så är det nog en hel del blandade personer som söker dit
men att vara så olika har nog gjort oss otroligt tighta, jag tror fortfarande på det där att motsatser dras till varann
vi hittar liksom sidor hos varandra som vi drar nytta av och lär oss saker av varandra
äsch, vad jag ville säga var nog att jag kommer att sakna dom.. så jävla mycket rent ut sagt
och imorgon kommer jag lägga upp den sista klassfilmen som jag har haft som projekt i skolan
vi ska på utflykt imorgon och precis innan ska vi titta på den i salen.. så innan jag sticker till skolan så lägger jag upp den, så att ingen hinner titta på den i förtid

puss!  / kim

Kommentarer



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


Trackback

RSS 2.0