ponton
som utlovat, era finingar.
"här slutar eu" står det skrivet i krita på asfalten
jag stannar upp henne för att gestikulera
"här slutar eu" mimar hon åt mig och virrar på huvudet
"att du ens märker sådana grejer"
hon drar mig vidare
det första man ser när man ser en tjej på stan är kanske hur hon går
med fötterna sakta inåtvända
hur hon glaserar med blicken under mössan
man ser inte hennes hjärta
det började på en balkong
ute i oktoberluften träffade jag henne för första gången
hennes hår var krulligt
hennes jeans var slitna
hon gick tidigt ifrån festen det året
jag frågade efter henne hela kvällen
igår gick vi längs med en åker
framför oss kunde vi se husljusen
hon drog mig lite närmre sig
jag visste inte om det var mörkret eller jag
men hon släppte aldrig
jag vandrade längs med regementsgatan som en känslostorm
fem dagar innan
tittade upp mot hennes skolfönster
undrade om det var hennes utandningsluft som pyrde runt de små springorna
allt annat hade börjat kännas meningslöst
med henne på jorden
jag undrade om något kunde vara meningslöst på ett bra sätt
hon pratar alltid om min röst
säger att den är sträv
men jag vill inte vara sträv
"jag gillar att den är sträv" säger hon
men katters tungor är sträva
en träplanka är sträv
jag vill vara som jordgubbsfil för dina läppar
vaniljssås för dina hörselgångar
vi stod andedräktsnära i ett toalettbås
hon ville inte kyssa mig
jag var inte som andra flickor
liksom läppar hon kunde lägga om sina utan att lämna något kvar
mina var inte sådana
vi gick hemåt tillsammans i ett malmö som hade somnat för länge sedan den natten
hon stannade upp mitt i trottoaren
gestikulerade med händerna mot asfalten
"här börjar eu" mimade hon och log i det blå-gula trafikskenet
jag stannar upp henne för att gestikulera
"här slutar eu" mimar hon åt mig och virrar på huvudet
"att du ens märker sådana grejer"
hon drar mig vidare
det första man ser när man ser en tjej på stan är kanske hur hon går
med fötterna sakta inåtvända
hur hon glaserar med blicken under mössan
man ser inte hennes hjärta
det började på en balkong
ute i oktoberluften träffade jag henne för första gången
hennes hår var krulligt
hennes jeans var slitna
hon gick tidigt ifrån festen det året
jag frågade efter henne hela kvällen
igår gick vi längs med en åker
framför oss kunde vi se husljusen
hon drog mig lite närmre sig
jag visste inte om det var mörkret eller jag
men hon släppte aldrig
jag vandrade längs med regementsgatan som en känslostorm
fem dagar innan
tittade upp mot hennes skolfönster
undrade om det var hennes utandningsluft som pyrde runt de små springorna
allt annat hade börjat kännas meningslöst
med henne på jorden
jag undrade om något kunde vara meningslöst på ett bra sätt
hon pratar alltid om min röst
säger att den är sträv
men jag vill inte vara sträv
"jag gillar att den är sträv" säger hon
men katters tungor är sträva
en träplanka är sträv
jag vill vara som jordgubbsfil för dina läppar
vaniljssås för dina hörselgångar
vi stod andedräktsnära i ett toalettbås
hon ville inte kyssa mig
jag var inte som andra flickor
liksom läppar hon kunde lägga om sina utan att lämna något kvar
mina var inte sådana
vi gick hemåt tillsammans i ett malmö som hade somnat för länge sedan den natten
hon stannade upp mitt i trottoaren
gestikulerade med händerna mot asfalten
"här börjar eu" mimade hon och log i det blå-gula trafikskenet
/kim
Kommentarer
Postat av: Lillis
Du e sååå j'vllaaaa duktig på att skriva.. man får känslor i hela kroppen! :)
Postat av: Kim
Åh! Tack så mycket Lillis :)
puss
Trackback
