Three Of A Kind <3

Jag tog bort inlägget jag skrev om Elin då jag tyckte att det var för långt, men jag sätter in det igen då folk har klagat, bland annat mamma.. haha..
Skrev inlägget eftersom att folk har undrat mycket om Elin och vem hon är för mig. Behöver väl knappast säga att vi är kära då denna text säger det mesta..en text som jag skrev till Elin och som hon bland annat fick i julklapp.


jag måste ju ha stulit dig ifrån någon

jag har svårt för att skriva om dig, det erkänner jag.
det är mer stakande än rinnande vatten, mer kattegatt än stora östersjön.
man säger oftast att folk ska få ens tid att stå still, tid och rum och allt det där man hittar i sagor. men min har aldrig gått fortare. att 4 månader kan ha tickat inom loppet av 2 kan inte ens en matematiker räkna ut ett rimligt svar på. men ändå känns det som om det vore igår, igår som jag satt utanför "inrikes: ankommande"-skylten med en puls som var så hög att den hade kunnat sitta brevid mig. igår som jag såg dig runda hörnan och synas igenom glasväggarna. det var igår som du omfamnade mig för första gången och luktade frukt och värme, igår som jag steg av ett tåg i ett ishalt stockholm och inte hittade dig i vimlet. senast igår kysste jag dina läppar och läppbalsam som smakar som tictacs och igår uppfann vi hamsterpussar.

vi kan bråka tills taket flyger av, tills jag kokar som en vulkan på hawaii. jag kan bita mig i tungor och läppar och i insidan av kinder, bita tills jag får blodsmak i munnen bara för att jag inte vill säga något som jag kommer att ångra. du får mig att säga förlåt samtidigt som jag gnisslar tänder. du lär dig alla tonlägen. hör när jag är ledsen, låg, irriterad, ursinnig och fnittrig. ibland när du tittar in i mina ögon så måste jag titta bort för det känns som om du kan se vad jag tänker.

det var meningen att detta skulle bli en novell. det skulle bli en novell som sträcker sig över ett tjugotal A4-sidor och räcker över en gymnastiksal, på bredden då förstås. men du är svår att skriva om, svår att fånga på papper, du sätter stopp för ord. jag skrotar papper och tvingas hitta på andra sagor bara för att jag inte lyckas skriva ned min egen. och jag har ingen aning om varför. jag antar att det är något bra, för tittar jag på dig så känner jag mig som kramsnö. så kär känner jag mig, som att venerna och artärerna snart slits ut ur kroppen för jag måste gå in så djupt för att hitta det som passar sig att sägas. och ändå lyckas jag inte, jag vet inte vad det är som känns när jag tittar på dig, när du står på perronger. jag vet bara att det känns.

jag tänkte på dig hela dagen. sättet jag skulle öppna munnen på när vi pussades, lite halvöppen så att du skulle ändra dig mitt i pussen och göra det till en kyss. jag skulle vilja skriva om det, men du är ingen romanfigur. ingen karaktär i en bok, inte en ihopskriven karaktär. elin du finns på riktigt och det är det som är så svårt. du finns utanför alla dessa böcker och noveller och det har jag svårt för. svårt för allt det där verkliga, svårt för att det var så länge sedan jag inte behövde ljuga ihop någon för att vilja ta ett ansikte mellan mina händer och pressa näsan nära.

vi skulle kunna bo i en ateljévåning, med smått i sönderdansade parkettgolv och med karameller i svarta keramikskålar på soffbordet. och så dessa snea väggar som vi alltid lyckas slå huvudet i, ett skafferi som nästan spricker, proppfullt av vaniljsocker och kokosflingor. jag skulle till och med kunna tänka mig att bo med dig i en lägenhet med kallt hallgolv fastän att jag skulle få små hjärtattacker varje gång jag springer bort till badrummet när jag har vaknat om morgonen. eller när jag kollar ytterdörren mitt i natten bara för att se till så att inga tjuvar kommer in och tar dig för jag måste ju ha stulit dig ifrån någon.

så nej, jag kan inte skriva om dig. inte ens om mitt liv hängde på det.
jag kan bara skriva om hur du känns, på riktigt. om dina varmvattenläppar, om hur mascara lägger sig på dina fransar så det ser ut som snöflingor, om hur ditt skratt kan studsa mellan insidan av din mun och få cirkusen att komma till stan. kan bara försöka beskriva dina mjuka ögonlock och hur din näsa lutar, om hur hjärtat känns som en rosa tvål som bara löddrar och löddrar och om rynkan du får till vänster om din mun när du ler.
men jag försöker. vill ge dig annat än ord på en dataskärm, annat än ord genom en telefonlur eller i ditt öra. något att ta på, att kunna läsa och pausa i när man vill. något att markera favortistycken i med en trubbig blyertspenna och något som gör ljud, som prasslar. och mot förmodan, något att minnas och le över när vi inte är där för varandra längre, när jag börjar skriva sorgliga noveller i dåtid. när vi inte sitter på tåg längre och när vi har bestämt oss för att vi förstör varandra mer än allt det där andra. fast jag vet ju att jag inte glömmer, vissa stannar hos en länge och i vissa fall långt efter att hyreskontraktet har gått ut
bara för att den sista gången har varit är det inte slut. fingrar som inte vill minnas lyckas aldrig fullt ut.
men helst av allt så vill jag tänka att du alltid kommer att vara där, att vi kommer åka tåg i så många år att tågförarna kommer ut ur sina små rum och hälsar på oss innan avgång. tills vi äter gratis i bistron och alltid kan förhandla oss till fönsterplatser.
för du ger mig presenter varje gång du ler och kanske har du 5 leenden. men bara ett när du tittar på mig.
kanske har jag tänkt att det är nog sådär det ska kännas, om att gå i sönder men samtidigt inte, om att tro att någon siktar mot hjärtat medan allt den egentligen bara vill är att nudda det, köpa sig en tomt där. om att vilja skriva om dig och sedan försöka med inställningen att det inte går, och att sitta ett par sidor senare och tänka att det tillslut faktiskt blev svårt att avsluta.

jag tänkte på dig idag, på hur jag skulle vilja koppla sladdar från hjärtat, upp till små högtalare som jag kan lägga i jackfickan, ha innanför vantarna.
du-unk.
och varje gång jag tänker att nu klarar inte hjärtat mer för nej nu slår det för sista gången så ska det inte behöva göra någonting för isåfall så hör du att det slår för dig.
        jag älskar dig


/kim