Three Of A Kind <3

nej vet ni vad mina fina läsare, jag ska bli publicerad och intervjuad i PONTON!

för er som inte vet vad ponton är: "ponton är en litterär tidskrift av och för unga som utkommer med fyra nummer varje år. Hälften av materialet i tidningen består av inskickat material, andra hälften görs av en redaktion med bas i Stockholm."

har varit publicerad en gång förut (med endast en text) men denna gången vill dom publicera TVÅ av mina texter samt ha mig som en av "profilerna" (en författare som även intervjuas)
gud vad lycklig jag blev när jag fick mailet idag!  ska även skicka in ett foto :)

det är sånt här som får en pepp på att göra det man älskar, nu har jag så mycket motivation för att fortsätta mitt skrivande.

här kommer de två texter som kommer att publiceras, den första handlar om min pappa och den andra handlar inte om någon speciellt, de två är bara karaktärer.




Beirut 1982,

Det är inte hur dom där ögonen på fotografiet tittar tillbaka på mig. Blicken är inte till mig, det är inte jag bakom linsen. Men det är mina ögon.
"Beirut 1982" står det på baksidan. Han har sett så många platser som han snart inte minns.
Beirut 1982, 7 år innan han skulle få beskedet om att hans fru inte bara var gravid, utan med tvillingar. 7 år innan han skulle sätta sig ner vid köksfönstret och tända en stor cigarr.

25 år senare på en julafton i ett helt annat hus och vardagsrum fastnade min blick på en skål.
Min bror hann sträcka sig efter den, han höjde nötknäpparen, tittade ut mot gatan; "Farsan gillade alltid valnötterna".
Vi tittade på varandra i någon slags samförståelse. Jag gillade inte dom detta året heller. Men jag sa aldrig nej när han sträckte över en till mina tolvåriga fingrar.

Minnet sitter i dom mest konstiga föremål. I metall-bakformar, en dålig osthyvel, ett köksfönster eller i en nöt.
Och i ett klockslag.
Sju, klockan sju puttrade alltid kaffekokaren, en kaffedoft i hallen och en sked som skrapar koppens botten.
Tre, klockan tre och bäddsoffans fjädrars gnisslande. Tunga steg i hallen, han missade aldrig den knarrande plankan som låg strax efter halva hallens längd. Min storasyster gjorde tvärtom och undvek den alltid när hon smög in på rummet efter lite för sena festkvällar.
Det klickande ljudet från ett köksfönster som öppnas och en tändares sprakande.
Gick man upp för ett glas vatten och hejdade sig i dörröppningen i det kolsvarta köket så var det nästan som att cigaretten svävade.
Klockan tre var det bara glöden som syntes.





bang bang, my baby shot me down

det snöar utomhus, stora vita flingor formade som pingisbollar.
han vet hur dom ser ut på nära håll. och hennes mun, hur den formas om till något annat när han kommer nära.
han har tagit bort alla låtar på sin mp3 som påminner om henne. han bestämmer promenader med andra flickor i samma park och stänger ögonen när dom går förbi där han kysste henne för första gången.

det har slutat snöa nu.
bara små vita flingor formade som flörtkulor yr omkring som hennes vilsna ögon.
han vet att hon kommer tillbaka, det gör hon alltid. hon står utanför hans svarta port en hösteftermiddag eller dyker fram runt en husknut klockan tolv på natten.

det har börjat snöa igen nu.
han är inte rädd för att snöa bort, inte när han räknar månader, dagar och tänker efter lite extra på vägen hem över torget.
hon låter alltid honom hittas.
du hör aldrig av dig längre, säger hon. han tänker att det gör han visst, han har bara en ovana av att låta orden hamna i utkorgen varenda gång.
det går inte en måndag, tisdag eller en förmiddag utan att han målar luftslott till henne.
ibland finns hon i saker han gör och han har slutat ifrågasätta varför. han har slutat skicka mejl till webmasters fyllda med frågor och slutat stå i telefonköer.
för ingen trycker på skicka och det finns alltid någon före honom i kön. han lägger alltid på luren och han har slutat fråga.
vissa saker bara finns och han har nöjt sig med noll poäng och ett uppbränt facit.

det snöar våldsamt nu.
snöflingorna blåser söderut ner mot stan och bildar vita tunna pilar.
men hans elefanthud har tjocknat sen hon lämnade stan.
inga av amors pilar biter på honom.
han blev skjuten med hagelgevär första gången han såg henne.
precis här, brukar han säga till mig och dra handflatan över bröstkorgen.



ni köper väl tidningen när den kommer ut i början av juni?!
det tycker jag allt!
tidningen säljs i välsorterade butiker när det kommer till tidskrifter, men vill ni veta exakt så säg vart ni bor så kollar jag upp det då det står i själva tryckta tidningen vart alla affärer finns :) har tidigare tidningar hemma.

/ Kim