Snart är det vår tid
Det gör så ont inom mig... Att någons lycka ska vara en annans sorg... Det gör så ont...
Missförstå mig inte, detta är mitt livs lyckligaste dag. Om bara 26timmar återförenas jag med min andra halva, mitt liv, min själv, mitt allt...
Men det gör så ont att se hans familj så ledsen att höra fina fina svärmor gråta och höra hur lillebror inte kan tala för att tårarna faller och hur min make försöker låta glad i all sorg för att jag inte ska gråta. Förlåt att jag tar er son till ett främmande land, till en främmande familj, en främmande kultur och ett främmande hem. Ett ställe ni inte har någon aning om, människor ni aldrig träffat, staden ni aldrig sett...
Jag lovar att ta hand om honom, att se efter honom alltid och att vi ska göra varandra så lyckliga...
Det är så orättvist att någon ska behöva ge upp sitt liv, ge upp allt dom byggt upp och starta från början igen, från noll, för att få leva med kärleken... Jag är så otroligt lycklig för att min make är villig att göra detta, att ge upp sin familj, sina rötter för ett land han inte känner till, vars kultur är så annorlunda mot sin egen. En större gåva finna inte att ge... Här får han starta från inget och kämpa sig fram. Inte ens körkortet som han haft i 5 år är giltigt här. Allt som han byggt upp i sitt liv är glömt och han får göra om allt igen...
Visst är jag rädd, rädd att han inte kommer vara lycklig här, rädd att han kommer sakna sin familj för mycket, rädd att jag inte kan göra honom hel här i ett annat land, ett land vars språk han inte ens kan. Jag är så otroligt rädd att han inte ska känna sig hemma här... men jag ska göra allt jag kan för att ge honom det lilla liv jag har, och all kärlek jag bär inom mig...
Missförstå mig inte, detta är mitt livs lyckligaste dag. Om bara 26timmar återförenas jag med min andra halva, mitt liv, min själv, mitt allt...
Men det gör så ont att se hans familj så ledsen att höra fina fina svärmor gråta och höra hur lillebror inte kan tala för att tårarna faller och hur min make försöker låta glad i all sorg för att jag inte ska gråta. Förlåt att jag tar er son till ett främmande land, till en främmande familj, en främmande kultur och ett främmande hem. Ett ställe ni inte har någon aning om, människor ni aldrig träffat, staden ni aldrig sett...
Jag lovar att ta hand om honom, att se efter honom alltid och att vi ska göra varandra så lyckliga...
Det är så orättvist att någon ska behöva ge upp sitt liv, ge upp allt dom byggt upp och starta från början igen, från noll, för att få leva med kärleken... Jag är så otroligt lycklig för att min make är villig att göra detta, att ge upp sin familj, sina rötter för ett land han inte känner till, vars kultur är så annorlunda mot sin egen. En större gåva finna inte att ge... Här får han starta från inget och kämpa sig fram. Inte ens körkortet som han haft i 5 år är giltigt här. Allt som han byggt upp i sitt liv är glömt och han får göra om allt igen...
Visst är jag rädd, rädd att han inte kommer vara lycklig här, rädd att han kommer sakna sin familj för mycket, rädd att jag inte kan göra honom hel här i ett annat land, ett land vars språk han inte ens kan. Jag är så otroligt rädd att han inte ska känna sig hemma här... men jag ska göra allt jag kan för att ge honom det lilla liv jag har, och all kärlek jag bär inom mig...
Till min fina make, en dag kommer du kunna läsa allt detta:
Tack min fina ängel för att du älskar mig så här mycket. Tack för allt du ger upp för att få dela en vardag med mig, för vår kärleks skull...
Jag ska ge dig mitt liv, mitt allt... Att få se dig varje dag, pussa på dig varje morgon, krama dig varje natt är en dröm som vi kämpat för så länge... Jag älskar dig mer än själva livet... Om du bara visste hur otroligt glad jag är för att få dig hit till mitt liv...
Den 18 Januari gav jag dig mitt liv, min själ, min gårdag, men framför allt, det viktigaste, min morgondag... och den ska jag ge till dig tills livet skiljer oss åt...
Jag ska ge dig mitt liv, mitt allt... Att få se dig varje dag, pussa på dig varje morgon, krama dig varje natt är en dröm som vi kämpat för så länge... Jag älskar dig mer än själva livet... Om du bara visste hur otroligt glad jag är för att få dig hit till mitt liv...
Den 18 Januari gav jag dig mitt liv, min själ, min gårdag, men framför allt, det viktigaste, min morgondag... och den ska jag ge till dig tills livet skiljer oss åt...
Kram Liza
Kommentarer
Postat av: Marilyn
Kan ju inte ens läsa detta utan att tårarna kommer....
Vi finns här för er alltid...det vet ni!!!!
Mami
Postat av: Fnulan
Vilket vackert par ni är!!!!!
Jag har inte varit med om exakt samma sak som du, men min sambo flyttade 60 mil från sin familj till mig, bara den lilla biten gjorde att jag fick dåligt samvete. men han har sagt till mig;
"Det är ingen som tvingar mig att flytta, det är MITT VAL och det valet gör mig lycklig".
Det är svårare för er för ni har språket och kulturen som skiljer sig, men du, ni kommer att fixa det tillsammans!!
All lycka till
Trackback
