Saknar mitt andra hem...

Jag har inte varit i Turkiet på över en månad nu... Från att ha pendlat i stort sett ett par ggr i månaden i snart två år till att inte ha satt min fot där nu på 5 veckor gör ont...

Gud vad jag saknar... Saknar min underbara familj där nere. Min fina svärmor som avgudar mig, min älskade svärfar som har ett hjärta av guld, min fina fina lilla lillebror som är den godaste människan på jorden, och självklart, men fina älskade och perfekta make, mitt allt... Ni anar inte vad ni alla betyder för mig...

Så mycket du och jag har gått igenom, så många tårar vi har fällt under åren, så mycket bus vi hittat på, så många platser vi sett, så många äventyr vi gjort... Saknar varenda ett...

Saknar mitt fina, underbara Mudanya som jag spenderat så många månader i:

 

Saknar att vandra i Burgaz-hamn, nära vattnet, i solensvärme...

 

 

Saknar de små byarna utanför, som ett riktigt lantliv..

 

 

... att vandra hand i hand i Kumyaka och drömma om alla båtar som ligger i hamn...

 

 

... att äta lahmacun nära vattnet i solnedgången...

 

 

... att strosa runt och äta cekirdek i Bursa...

 


... att röka vattenpipa med vänner på ett mysigt kafé i Bursa...

 

 

... att baka Sekerpare med svärmor i köket...

 

 

Att blicka ut över den enormt stora staden Bursa...

 

 

Att dricka Efes på mysiga pubar i Mudanya...

 

 

... att göra helsvenska gräddtårtor med importerade råvaror till min turkiska familj...

 

 

... att göra oss iordning för alla de tusentals bröllop i veckan :)

 

 

att klättra i träd med lillebror..

 

 

... att vandra i meterhög snö i Uludag med svärföräldrarna...

 

 

... att äta en tidig frukost på ett kafé i Istanbul, Taksim innan folkmassorna invaderar...

 

 

... att grilla tavuk och turkiska köfte utomhus i parken utanför Mudanya med hela familjen...

 

 

... att åka upp till borgen i Alanya och blicka ut över den mäktiga utsikten...

 

 

... att vakna tidigt och bege sig med familjen till Cleopatra-stranden...

 

 

 

 

... att åka långt för en mysig heldag med DimCai...

 

 

... att vandra med älskling i ett vårfint Ankara...

 

 

 

Du har visat mig så otroligt mycket, du har lärt mig så otroligt mycket, du har gett mig så otroligt mycket...

 

Ord kan inte ens börja beskriva vad du tillfört i mitt liv...

 

Jag hoppas att jag kan visa dig och ge dig hälften av det du visat och gett mig...

 

Tack för att du är min, tack för att du gett mig en mening. Tack för att du älskar mig och alla mina fel, för att du kan förbi se mina brister och ta fram det fina i mig...

 

Älskar dig

 

/Liza

 


Kommentarer
Postat av: anna

åhhh,jag skickar en stor stor kram

2010-05-02 @ 22:39:03
URL: http://enoka.blogg.se/
Postat av: Marilyn

Många pussar från Mami....

Postat av: Emma

Hmm.. skriver du tack till caner, dina läsare eller till dig själv? ^^

Tror inte han kan läsa det där på svenska.. :P

2010-05-03 @ 16:36:18
Postat av: Liza

Emma - Att ni läsare skulle ha gett mitt liv en mening, att ni skulle ha visat mig en kärlek som jag inte ens kunde drömma om förut är väl att ha lite för höga tankar om er? Eller? Självklart är alla fina ord endast menat till min underbara man.. Ibland måste man få skriva av sig och låta orden flöda.. Och visst kan han en del svenska :) Han är vår mest trogna läsare...

2010-05-03 @ 19:01:12



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


Trackback

RSS 2.0